VEM ANVÄNDER ERA YTOR PÅ GÅRDEN?

Det var enbart flickor på rinken. Jag tog en bild i ren förvåning.

Det är inte en självklarhet att vi ser på utemiljön utifrån tillgänglighet. Själv tittar jag på våra olika platser ute på skolans gård, och jag brukar räkna antal lekare. För att göra det än tydligare brukar jag även räkna antal lekare utifrån ålder och kön.

Idag såg jag något som jag under snart 2 år på skolan aldrig sett innan. Det var fler flickor på bandyrinken än det var pojkar. Och inte bara det. Det var enbart flickor på rinken.
Jag tog en bild i ren förvåning.

Sedan reflekterar jag över min egna reaktion.
Varför reagerar jag på att det enbart är flickor på planen? Särskilt då de flesta av oss aldrig funderar över att det enbart är pojkar på rinken. VARJE DAG!

Det bara är så, och så länge som vi inget gör får det fortsätta.
Vi befäster könsroller genom att vi inte agerar.

Visst, det kanske är som någon säger:
-det kanske bara är de som vill spela bandy som är där?

Det ligger nog en viss sanning i detta men långt ifrån hela. Sant är att fler pojkar än flickor spelar innebandy organiserat enligt Riksidrottsförbundet.
Så stor skillnad som nyttjandet av rinken visar är dock inte skillnaden mellan utövandet hos pojkar och flickor.
Däremot säger även RF att skillnaden mellan könen, när man tittar på det ”oorganiserade” spelandet (sådant som bl a sker på raster och fritids), är mycket större än vad skillnaden bland organiserade utövare är.

Vi befäster könsroller genom att vi inte agerar.

Varför har vi då dessa skillnader? Tyvärr har jag inget bra svar men jag tänker att förutsättningar och villkor spelar roll och vi är med och skapar dessa.
Säger vi att alla får spela och låter det stanna vi det, kommer den sneda könsfördelningen att få fortsätta på rinken. Det är pojkarnas arena av hävd redan innan. Det krävs andra förutsättningar för att få till en förändring.

Idag var de förutsättningarna att:

  • rinken stog tom.
  • tid fanns.
  • vi hade klubbor och boll till de som ville spela.
  • de som spelade ville spela med varandra, inte med några andra.

Jag är övertygad om att vi kan förändra detta genom att vi t ex kartlägger hur gården nyttjas.
Jag menar också att vi behöver reflektera mer över hur vi lärare agerar i rollen som möjliggörare i utemiljön.

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*