En hyllning till lastpallen!

En av alla våra kojor som byggs, rivs och byggs igen.

När sjutton blir en sak pedagogisk? Som i ”pedagogiska leksaker”?

Jag menar att alla möjliga material och materiel kan fylla en funktion i ett pedagogiskt sammanhang.
Det går lätt att tänka sig hur olika färg och form på saken ger just det resultat vi önskade. Hur någon bokstav eller siffra när processen än mer. Men pedagogisk…? Nä, det är de inte.

”Att se, synliggöra och utveckla situationsstyrt lärande är en av mina kompetenser som fritidspedagog.”

I detta vill jag nu uppmärksamma (t o m hylla) något så okomplicerat som lastpallen.
Lastpallen, som det utmärkta material det är ur ett pedagogiskt perspektiv.

Släpa in några av dessa på gården och saker börjar att hända. Avgränsningar och tydlighet kan skapas.

– Vi bär dom hit bort.
– Här behövs rep.
– Ni behöver också ett hus.
– Ett parkourhinder. Vi vill få den att stå upp.

De kreativa processer som startas enbart för att leken finner näring.
De är vår grund. Något att bygga på.

Det lösa lekmaterialet på gården skapar möjligheter för eleverna att vara kreativa.

Att se, synliggöra och utveckla situationsstyrt lärande är en av mina kompetenser som fritidspedagog. Något jag arbetar med på fritids, eller när jag genom rastverksamheten samverkar med skola.

Här använder jag mig av detta när eleverna virvlar runt i sin lek
Frågorna om vad de får göra. Hur de kan göra. Vilket material de behöver.

Alla dessa samtal, detta regelskapande, förhandlingar, möten, det kreativa, rörelsen, lusten, skapandet, glädjen, meningsfullheten och leken…

Ibland börjar det med en enkel lastpall.

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*