Boken ”Gropen”, av Emma AdBåge

 

”Gropen ligger bakom gymnastiksalen. Någon tog bort en massa grus där förr i tiden, nu växer det sly och stubbar och man kan vara där och leka. Hur länge som helst, hur roliga lekar som helst. Alla älskar Gropen – utom de vuxna. De hatar Gropen!”

Detta är ett stycke från bilderboken ”Gropen” skriven av Emma AdBåge (Augustpriset 2018, Årets barn- och ungdomsbok).

Boken kom med posten som en julklapp av vännen Niklas, min fd kollega som numera är lärarutbildare på Linnéuniversitetet.

… sitter nu i skrivande stund och får dåligt samvete då jag inser att jag inte tackat honom för julklappen ännu.

Den må vara en bok skriven för barn, men om du arbetar inom grundskola, fritidshem eller förskola är denna bok ett måste.

För dig i yrket.
Som kompetensutveckling.
Som en väckarklocka och en emotionell käftsmäll då det kommer till reflekterande över hur vi agerar i yrkesrollen.
Som en viktig påminnelse om lekens essens.

AdBåge beskriver barnets självklara perspektiv på lek och hur det allt för ofta går på kollisionskurs med hur vi vuxna, i deras ”institutionaliserade barndom”, vill att det ska vara.

Jag menar att vi genom detta agerande dödar barns kreativitet och dess lek- och rörelseglädje.

Att personal i verksamheter, ur ett ständigt säkerhetsperspektiv, berövar barnet sina möjligheter till en riskfylld-, spännande-, fantasifull-, kreativ-… lek där de kan utveckla förmågor så som rumsuppfattning och riskbedömning. Där de motoriska färdigheterna som t ex balans, styrka, motorik tränas och där de automatiserade reflexerna att ta emot sig när man ramlar övas om och om igen.
Det här både väljer och bygger vi bort då vi:

  • tillrättalägger och säkrar miljöer.
  • förbjuder pinnar.
  • inte får kasta snöboll.
  • inte knyter med rep.
  • inte får klättrar i träd.

Allt i tron om att vi skyddar barnet.

Jag menar att vi genom detta agerande dödar barns kreativitet och dess lek- och rörelseglädje.

Jag tänker att detta med vårt förhållningssätt till lek och de miljöer denna kräver är en stor faktor till att många barn idag inte rör sig så mycket som de borde.
(Lästips forskning: ”Få unga rör sig tillräckligt”. Gisela Nyberg, Karolinska Institutet)

Den här diskussionen behöver vi lyfta i verksamheterna för att få till en förändring, och jag menar att Emma AdBåges bok är en ypperlig ingång för sådana diskussioner och ett sådant förändringsarbete.

(Om du är intresserad av att lära dig mer om ”riskfylld lek” kan jag tipsa om Ellen Beate Sandseters forskning ”Scarfunny”.)

2 kommentarer

  1. Har inte läst boken men ska absolut göra det. Ditt inlägg här är en välbehövlig påminnelse till hur vi agerar. På vår skola hamnar vi ofta i fallgropen att vi förbjuder istället för att diskutera med eleverna om hur vi kan leka dessa lekar hyfsat säkert sätt. Eleverna har ju alltid bra tankar och ide’er om ev. regelverk i leken.

    • Barn behöver få ta sina egna beslut och göra sina egna avväganden. Att dessutom skaffa sig förmågan att sätta regler för sin gemensamma lek är något vi måste tillåta i större utsträckning.

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*