Vad vi tillåter.

”Och så aktar du dig för att ramla i älven” sa Mattis.

”Vad gör jag, om jag ramlar i älven”, frågade Ronja.

”Simmar”, sa Mattis.

Det är något speciellt med de där raderna Astrid Lindgren skrev om hur viktigt det är för Ronja Rövardotter att möta det riskfyllda.

”Hit med lite farligheter” ropar hon, och med det sätter hon fingret på en så viktig del av barnets lek. Den riskfyllda leken.

Jag har skrivit om detta ämne förut. Men… det aktualiserades återigen för mig när jag nyligen såg leken vid den enorma vattenpöl som det ihärdiga regnandet skapat på skolgården.

Vårt enorma innanhav.

Här har vi ”lek nära farliga element”. -Kan jag ta mig över? Jo, det gick bra.

-Men om jag gör på detta sätt? Tydligen inte…

Att få utforska detta i den självinitierade- och riskfyllda leken är något vi måste tillåta och t o m skapa förutsättningar för.

I detta fall kan förutsättningen stavas ”tillräckligt med torkskåp”.